White Line Fever roade mig till den milda grad att jag skrattade högt flera gånger, åtminstone till början. Efter drygt halva boken var jag ganska trött på Lemmy som gör allt i sin makt för att göda myterna om sig själv som den tuffaste mannen inom Rock N' Roll. Om man dyrkar frontmannen och/eller är ett die-hard-Mötorhead-fan skulle det nog vara lättare att uppskatta boken som bitvis tenderar att kännas som en ren historiebok. Givetvis går det inte komma ifrån att hans band har haft stor betydelse och att han och hans olika kumpaner varit med om en del hysteriskt roliga och spektakulära saker.